Insjunken utmÀrglad. FördÀrvad I min egen bedrövelse. Invaggad I Vemodets trÄdar och dess tomhet Dödens kalla hand och dess likdoft Rörde Àven mig. Likt en Svarthet som penetrerar mitt Medvetande. Det destruktiva OmfÄnget I kropp och sjÀl FÀngslad ock piskad I SjÀlens svartaste tomrum Ett bedrövelses tecken! Djup rotad likt ett Ängest TÀcke I bröstet. En livlös KÀnsla, en afbild av mig Vart pÄ vÀgen faller lifvet?